Dagen började tidigt och vi ville komma fram i hyfsad till till nästa hamn för att hinna bada och kika runt lite. Målet var Ven och efter kaffet var klart och i termosen så tuffade vi ut från Mölle. En sjöfrukost blev det idag vilket gjorde att vi kom iväg en timme tidigare än vanligt. Vinden var snäll och vi hissade segel. Vi kom fram till att ha en båtregel som säger att vi börjar med revade segel och sedan ökar på segelytan om det behövs. Det behövdes dock mycket segel idag så vi hoppade över regelverket denna dag. Farten var blygsamma 3-4 knop och mycket behaglig segling. Kaptenshustrun var nöjd och åt frukost med god aptit. Solen sken och det kändes att detta skulle bli en riktigt varm sommardag.
Vi anlände till Ven vid tretiden och redan då var det fullt i hamnen. Vi lade oss snabbt brevid en norskt par i segelbåt som var från Trondheim. Vi har lärt oss att man inte får vara blyga om man skall få en plats så vi körde intill deras båt och bad att få ligga långsides längs deras. Inga problem sa han på klingande trönderska (enligt kaptenshustrun). Problemet att ligga vid sidan av en annan båt är att Ruffe inte kommer över alla relingar. Det fick vi lösa genom att ta jollen och han hoppade glatt i båten för att komma i land.
Efter ett skönt bad på utsidan av piren ville vi upp och se kyrkan på höjden ovanför hamnen. En dum idé kanske när det är närmare 30 grader och stekande sol, med det var värt besväret. En vidunderlig utsikt över hamnen och det stora kryssningsfartyg från Tyskland som kommit in utan för hamnen.
Efter den branta backen upp till kyrkan var det ganska flack mark så vi fortsatte att utforska Ven och gick några kilometer bort till Backafallsbyn. Några av er kanske minns ”flickan från Backafall” och det var här hon kom ifrån. Både en visa och en film finns det fick kaptenen googla fram.
Länk nedan till Spotify och Hootenanny Singers version.
Nästa anhalt blev Spirit of Hven, ett destilleri som gör allt från whisky till gin och likörer. En mysig restaurang samt fina stugor man kunde hyra fanns där också. Vi slog oss ner i deras trädgård och provade deras whisky, en Tycho Star som var intressant, påminde om Oban eller Highland Park. Runt destilleriet vimlade det av harar vilket Ruffe blev helt tokig av och skällde frenetiskt tills vi var tvungna att promenera vidare, nu tillbaka ner till Kyrkbacken som hamnen hette.
På vägen tillbaka träffade vi på några trevliga venbor. Vi pratade en stund och när vi kommit längre ner längs gatan såg vi en staty av keramikfiguren ”flickan från Backafall”. Det var gjord av Cay Cedergren enligt skylten och vi gissade att Lena Cedergren som vi just mött säkert var en släkting. En kändis!
Åter vid båten blev det en skön dusch och Kaptenens vitlöksbåtpasta i solnegången.
