Morgonrutinen började sitta bra nu, upp tidigt, rasta Ruffe, göra kaffe kasta loss och sedan frukost på havet. Så även denna dag och vinden hade vi i ryggen vilket gjorde att vi fick en behaglig segling norrut. Det blåste på rätt bra, runt 8 m/s men vi körde med bara med förseglet idag vilket räckte och gav oss en fart runt 5 knop.
Dagens stora passage var så klart i Kalmar när vi körde under ölandsbron. Tänk att man alltid när man skall under broar blir hypernervös och osäker på om man verkligen kommer under. Hade jag verkligen läst rätt? Så klart dubbelkollar man ett par gånger fast man egentligen vet att allt är lugnt. Bron är över 40 meter hög så vi skulle få plats med dubbelt så hög mast om vi ville.
Blåsten var inte lika angenäm när vi skulle lägga till i Borgholm. Vinden hade ökat och var runt 10 m/s och så klart rakt från sidan. Kaptenen kämpade tappert för att komma in rätt mot bryggan och kaptenshustrun var beredd med tampar för att göra fast när vi väl kommit in. Men precis när vi skulle köra in mot bryggan kom en byvind så att det vinade i masterna runt om kring. Kaptenen tvingades avbryta och backa ut igen och ta ny ansats. Det andra försöket blev en repris av det första och åter igen backade vi ut från hamnplatsen. Hamnkaptenen kom ut och frågade om han skulle hjälpa till att göra fast vid bojen med sin motorbåt. Ja tack svarade vi och han stack iväg. För att inte komma tillbaka. Efter en kvart gjorde vi ett tredje försök själva och som tur var kom ingen byvind denna gång så vi klarade att köra in. Flera båtgrannar stod på bryggan och hjälpte till och tog emot oss. Antagligen mest för att dom var rädda att vi skulle köra in i deras båtar efter att ha sett våra tidigare försök. Men in kom vi till slut och tänkte äntligen framme!
Men inte så länge. Precis när vi lagt till dunkade det till i hela båten. Vi stod på en sten. Dunkandet fortsatte. När en båtköl på drygt åtta ton dunkar mot en sten är det som hela båten skälver till och det är verkligen obehagligt. Vi pratade med hamnkaptenen som nu behagade att dyka upp och frågade varför han anvisat oss denna plats när vi sagt att vi behövde minst 2 meters djup. Han kände inte till något om att det skulle vara en sten där vi stod men erbjöd oss en ny plats. Kaptenen var dock inte alls sugen på att snurra runt ett varv till i hamnen när det blåste som det gjorde men bad att få platsen reserverad till senare. För att stå ut tills dess började vi dra ut båten så långt vi kunde för att komma bakom stenen men forfarande ligga fast mot bryggan. Problemen var att vi inte kunde komma av båten via bryggan när vi drog ut den utan fick använda jollen för att komma in. Vi lyckades få dunkandet att minska och lät det hela vara för stunden och tog en promenad in i Borgholm för att handla.
I Borgholm var det full fart och massor med folk. Strulet med den dåliga båtplatsen gjorde att vi tappat lusten för att gå ut och äta på kvällen som vi hade tänkt. I stället fick det bli lite plockmat på båten. Väl tillbaka på båten hade dunkandet ökat igen och vi drog och slet i tamparna till vi till slut stod en halv båtlängd från bryggan. Det måste ha sett väldigt lustigt ut för alla besökare i hamnen men det hjälpte och vi lyckades komma bakom stenen.
Äntligen kunde vi göra kväll och ta det lugnt. Vi fick till slut en härlig middag och njöt av en riktigt fin solnedgång igen.
