Morgonen startade med en tankning vid Buas gästhamn. 28 liter fick vi i sedan var det fullt. Motorn drar inte så mycket som vi trott och med 210 liter i tanken kände vi oss säkra att ha tillräckligt för kommande dagar. Vi hoppades såklart att inte behöva köra så mycket för motor utan att kunna segla, men det styrs ju av väder och vind..
Dagen började mulet och prognosen hade utlovat att det skulle spricka upp. Det så vi inte mycket tecken på när vi startade men vi hade bra västlig vind och seglade på i god fart söderut i ca 5-6 knop. Vi började, med gårdagens strapatser i minnet, av köra revat, dvs inte använda fulla segel. I stället körde vi på ca 60% segel vilket ändå gav tillräcklig fart och med detta fick vi inte den oönskade lutningen med vid rakt från sidan.
Kaptenshustrun kom på att sadelsittning skapade ro och trygghet, -på hästryggen känner jag mig säkrare än på en segelbåt! Kaptenen tänkte att alla knep är tillåtna för att hålla besättningen vid gott mod så han höll med.
Framåt eftermiddagen kom tecken på uppklarning av vädret och snart så vi en tydlig blå rand nalkas vid horisonten som sakta kom emot oss. Med den också solsken och värme. Kaptenen fick tillåtelse att gå för fulla segel. En underbar segling.
Dagen blev lång och för lång tycke vi för Ruffe. Kaptenshustrun försökte få honom att kissa över relingen, en övning som Ruffe tyckte var ett underhållande avbrott från seglingstristessen men han förstod inte riktigt vad det hela gick ut på. Kissa ville han göra mot en buske och väntade snällt tills vi kom i land.
Inloppet till Halmstad blev dramatiskt och vi kom in i hamninloppet samtidigt som stora Stena Line-färjan skulle avgå. Lite knepigt markerad farled som Kaptenen missförstod och rätt som det var blev det tvärstopp och vi gick på grund. I låg fart förvisso men som ändå kändes ordentligt. Kaptenen blev rädd som ett litet barn men vi kom av grundet direkt och kunde fortsätta. Antagligen en sandbank som satte stopp för oss för vi hörde ingen smäll eller så vilket vi borde gjort om det var en sten. Snabbt började vi söka spår efter skador och rev upp alla luckor i durken men vi kunder inte hitta något som såg konstigt ut. Vi pustade ut lite och fortsatte in mot Halmstads gästhamn. Kaptenen muttrade något om otydligt utmärkt farled och svor över Stena Lines enorma skepp..
Väl i Halmstad sökte vi upp den bästa, och närmaste, italienska restaurang för att äta middag och ladda inför EM finalen. Vi hittade Ristorante La Ninos inte långt från båthamnen vilket var ett charmigt litet hak drivet av en skäggig italienare. Lite disträ dock så det tog lite tid innan vi båda fick vår mat, surdegspizza på rekommendation av krögaren själv. Han tackade ivrigt när vi lämnade restaurangen, antagligen för att han ville se matchen själv.
Sedan gick vi ner till båten och såg fotbollen. Vilken spänning och roligt att Italien vann tyckte kaptenen men kände medlidande för de unga engelsmännen som missade straffarna.
Kvällen slutade på allra vackraste sätt och äntligen förstod Kaptenen vad som menas med ”golden hour” som tjejerna pratat om.
Å så mycket rolig information du har lämnat. Du skriver som ett riktigt proffs!! Fina bilder. Hoppas fortsättningen blir lika lyckad.
Nisse o Gunnel